Jag älskar att bege mig ut på fjällvandring i politikernas högupplösta pressbildslandskap...

En fårad kind. Eroderad av väder och vind – och TV-smink. Leijonborgs grågula tinningars charm.

Vingåkers Persson – ett enmans-Mount-Rushmore i ljusrörsljus.

Gömd i en spricka som en istidsglaciär – Statsministerns hörntand.

Jag går med Monas mascara upp till stövelskaften.

Snuddar lätt vid Maud Olofssons fjuniga nacke. Hittar en rosa sten...

Kasar nedför Göran Perssons fjälliga urtidspanna.

Som skägglav på en tall eller vildsvinsborst – Anders Björcks ögonbryn.

Fördjupar mig en stund i Göran Hägglunds hakas topografi.

Som starrgräs på en strand – håren på Reinfelds panna..

Som en trädsvamp på en ungbjörk – Fredrik Federleys näsa.

Gulnad emalj och polerat porslin – i Monas tandradsgallerier.

Finner mig ensam på öde moderata vidder i Per Unckels ögonbryn.

Vinden viskar i Jan Björklunds lavgrå lugg.
Politiker är inte mer än människor – om man kommer dom nära.